havdhems klass sex.
jag skiter fullständigt att folk tycker jag är töntig efter jag skrivit detta inlägg. men det är såhär jag känner just nu.
Jag slog på tv'n förut och blev lycklig för Glee var på burken. Men efter jag stängt av de programmet ångrade jag att jag började se det från första början. Tårarna rann. Som aldrig förut. Jag kom på att de finns andra familjer än den man är född med. Jag har många familjer. Eller jag har många syskon, dvs vänner som står mig nära som syster och bror. För att räkna upp några av många. Lisa Björkegren, en ängel från ovan, min förebild. Lisa Karlsson, jordens solstråle, fantastisk tjej. Unni Dahlstedt, min soulmate, min bästavän. Isabelle Berg, otrolig kämpe, underbar människa. Adam Lindh, underbarn, så sjukt härlig grabb. Gustaf Lawergen, mitt hjärta, världens bästa. Det finns även vuxna som jag ser upp till väldigt mycket Hanna Hermansson, min extra mamma, mitt stöd. Jane Snönohm, också min extra mamma, funnits där i hela mitt liv.
Jag har hur många 'familjemedlemmar' till. Vänner som står mig otroligt nära, som finns för mig i alla lägen, som alla är fantastiska människor. Men om jag skulle räknat upp dom vet jag inte hur lång tid jag varit tvungen att sitta här.
Glee's familj var ju deras kör. Mina familjer är bland annat mitt innebandylag. Det består av cirka sjutton systrar. Som håller varann i händerna, kramar om varandra, tröstar varann i förlust, skrattar med varandra i vinst. Vanlig familj träffar man varje dag. Vi träffas två gånger i veckan, det räcker. Jag vet att vi alla bråkar ibland, men det ingår. Vilken familj bråkar inte liksom? Jag älskar er så otroligt mycket brudar!
Självaste tanken när jag såg Glee, och tårarna rann. Jag förlorar snart min familj. Som jag sagt en riktig familj träffar man varje dag(Jag vet att vissa inte har en sådan familj som jag har, typ en svensson film. Men alla har eller har haft en familj)
Det här borde räknas som en riktig familj. Arton helt otroliga människor som varit i princip varje dag i sju hela år. Det har kommit och gått människor. Som också varit helt fantastiska! Av de tjugofyra elever vi är i klassen nu, har arton av dom har gått i Havdhem skola i sju år. Alla i klassen hade gått på Havdhem's dagis tillsammans. Förutom jag och Emrik! Dagen då det var besöksdag så kom Emrik och jag gående där med våran dagisfröken ifrån Hemse. Alla de andra stod på led och i mina ögon såg de ut som de var en familj redan då! Och så kom Emrik och jag inklapande där som om myror skulle bli en familj med elefanter. Eller, ja, ni förstår vad jag menar! Det gick inte att komma in i den där klassen tyckte jag. Men då visste jag inte hur sjukt bäst den här klassen var. Låter knasigt men det var som alla betedde sig som "pappa balo" jag menar. Emrik och jag blev snabbt ett i gänget. Detta är ett minne jag kommer ihåg starkt, det var första gången det blev vi.
När vi gått klart lekis var det dags för ettan. Alla i klassen var glada för att få läxor! Men dom äldre eleverna i skolan tjatade om att vi skulle ångra det vi sagt. Självklart ändrade vi inte åsikt över vad dom sa! Vi var alla hur glada som helst för att få sluta lekis och påbörja "läxorna". Det var inte alls svårt i ettan vad jag kommer ihåg. Plus att vi hade två fantastiska lärare vid namn Maria och Inga. Dom två damerna är dom bästa lärarna man kan ha, helt klart. Vi träffades bredvid klassrummet och i klassrummet. Dom var som en mamma för oss alla. Jag älskar dom här tjejerna så mycket. Dom påbörjade min ... vad skall man säga? karriär? framtid? dom startade min kunskap! Mina hjältar♥
I vilket fall så blev vi äldre, kom högre och högre upp i klasserna. Det blev svårare och svårare. I trean fick vi även en ny kompis, vid namn Patrik Lamu. Han slöt i trean också om jag minns rätt? Och flyttade till Norge. (Jag vet att han har det jätte bra där just nu. Han är en cool grabb och jag önskar han allt gott här i livet!) Vi fick ha fantastiska Maria och Inga enda tills vi slöt trean. Då rann tårarna lika mycket som de rinner nu. Som sagt dom var som min extra mamma båda två. Men sedan fick man ta adjö utav dessa fantastiska tjejer och ta nya tag!
Nu började vi faktiskt bli stora, på riktigt. En ny lärare kom, underbara Kerstin! Några var lite besvikna över den läraren vi fått. Men klassen solstråle Wille älskade henne från första början. Tyvärr var det vissa som "dömde hunden efter håret". Efter första dagen kanske man kan säga. För Kerstin var bestämd. Men efter ett tag kom man på att man var i skolan för att lära. Inte för att leka? Kerstin ville vårt bästa, hon ville att vi skulle komma långt i livet. Och att hon lärde oss! förlåt, men fan va grym du är Kerstin! Du är helt fantastisk . Jag gillar dej mer och mer för varje dag skall du veta.
Tråkigt tråkigt tråkigt nog så skadade Kerstin sig. Det var då jag verkligen kom på hur bra hon var! Jajamensan, jag grät då också. Nu jobbar Kerstin i skolan 50%. Jag vet inte om du kommer läsa detta , men jag vill Kerstin att du skall förstå att jag är så sjukt tacksam för det du lärt oss. Du har lärt mig i vare fall att man skall kämpa, vad de än handlar om. Att man skall aldrig ge upp! Du har även lärt mig att man kan göra tråkiga grejer , till kul! Vi saknar dej Kerstin, även fast du finns där, så känns det inte riktigt helt som det... men tack för allt iaf. ♥
Efter Kerstin fick vi Cina. Som är våran nuvarande lärare. Så otroligt härlig är Cina också. Du hade varit i andra klasser innan, så vi alla hade ju en liten insikt av hur du var. Alla hade bra och dåliga. Men du är fantastisk bra tycker iaf jag! Jag vet inte riktigt vad jag skall skriva. Känns som alla ord redan har blivit tagna till de andra lärarna... Men då förstår du i vare fall att de jag skrivit till Kersin, Inga och Maria. De orden går även till dej. Du har lärt mig så mycket. Otroligt härlig är du, tack till dej också.
Shit, nu har jag babblat en massa om våra lärare? hur kul är inte det. Nu till klassen.
Kim Nygren lämnade oss innan sexan tror jag det var. Du är min bästavän Kim. Ditt leende var stort varje dag! Din familj var min familj. Även fast du bor hundra enorma mil ifrån mig så betyder du så otroligt mycket för mej. Våra minnen kan ingen ta ifrån mig.
Klassen. Ni är min familj. Ni är helt fantastiska allihopa. Gäng finns , men ändå så är vi kompisar allihop. Alla lärare har sagt till oss att vi är bäst. Nu tänker många "men de säger alla lärare till alla klasser". Men dom har sagt det som om dom verkligen menar det. Maria sa att vi var den klassen som haft bäst sammanhållning, att vi varit så pass bra kompisar allihop. Annelie våran musiklärare säger att vi är den bästa klassen på musik. Jag håller med upp till hundra. Vi är grymma!
Det finns så sjukt mycket jag kan skriva om den här helt fantastiska klassen. Jag tänkte skriva om en och en. Men nej det går verkligen inte... ♥
Ni betyder världen för mej. Ni betyder nästan mer, det är ni som får mig att le. Alla stunder vi har tillsammans, jag vet inte vad jag skall skriva. Jag kommer aldrig glömma dom. Då vi står och är hur taggade som helst innan krullis. När vi står som vinnare i krullis! Klassresan, alla skrattade och hade det underbart hela resan. Stavgard, ett dygn tillsammans, som var helt fantastiskt. Skolavslutningarna, alla sjungit med sina fina stämmor.
Min familj, skall jag lämna om ett par månader, jag kan inte ens tänka mig ett liv utan er just nu. Jag skall gå sex år i skolan nu , utan er. Visst vissa kommer hänga med mig. Men vi är inte alla, en familj utan familjemedlemmar blir liksom inte hel. Jag kommer inte vara med er alla varje dag så som jag varit nu i sju år. Fan va tomt det kommer bli. Utan Willes värdelösa skämt, utan alla skratt när det visar sig att Danne är den som tappat bort något, när Daniel och Kerstin "bråkar", Jasses skratt, Tobbes leende, Felix och mina bråk (haha). Utan allas speciella personlighet. Utan allas personliga jag. Jag vet inte hur jag kommer klara av det.
Men jag måste. Det är det som är så jävla svårt. Jag vill inte bli stor. Jag vill inte gå ut i stora världen. Jag vill gå i den här skolan förevigt. Jag vill vara kvar här!
Jag vill inte förlora världens bästa kock som bjuder en på pepparkakor, choklad och allt annat gott även fast han inte har tillåtelse. Min bästavän och slöjdlärare Dag, som alltid är så glad mot mig och stöttande (Hej dag, vad är det för dag idag dag, nej dag, det är en annan dag idag dag!) . Den helt fantastiska idrottsläraren Petter, som verkligen är helt bäst, som anstränger sig för att komma på nya lekar till oss!
Jag vill inte förlora världens bästa kock som bjuder en på pepparkakor, choklad och allt annat gott även fast han inte har tillåtelse. Min bästavän och slöjdlärare Dag, som alltid är så glad mot mig och stöttande (Hej dag, vad är det för dag idag dag, nej dag, det är en annan dag idag dag!) . Den helt fantastiska idrottsläraren Petter, som verkligen är helt bäst, som anstränger sig för att komma på nya lekar till oss!
Jag tackar er alla lärare som funnits för oss när vi skadat oss, gråtit, fixat alla våra bråk. Tack för ni skapat våran framtid.
Galet nog skall jag nu förlora mina bästavänner. Jag kommer aldrig glömma dom, ALDRIG.
Om någon skall föreställa sig denna klass. Föreställ er världens bästa klass, sedan dubbla det. Det är vi.
Jag älskar er :
Annie Larsson, Leonard Fröling, Ludvig Rieém Christoffersson, Ebba Nylund, Emrik Niklasson, Edvin Amfunds, Daniel Nilsson, William Snöbohm, Samuel Käldare, Linnéa Pettersson, Gustav Mattson, Felix Nordin, Markus Lindkvist, Tobias Ronström, Jasmine Mathsson, Lukas Ekström, David Lindgren och Daniel Lorin.
(Kim Nygren, Emeline Karlsson, Oliver Karlsson, Sofie Ahlström, Samuel Hederstedt, Patrik Lamu, Vilma Hult, Julia Bergvall och Alfons Grönström)
tack för ni finns, tacktacktacktack♥
Kommentarer
Postat av: Jonna W :D
Asså du är inte ett dugg töntig för det här!!! Det tycker iallafall inte jag!! Jag ryser när jag läser detta! Gör bara det bästa av det som är kvar!! :D
Postat av: majjaa
du är grym Linnéa. jag älskar dig <3
Postat av: amanda
EXAKT precis så i 6:an.
jag grät seriöst igenom dom sista nätterna som jag gick i havdhem skola.
för att klassen skulle splittras, jag visste att vi skulle träffas varje dag på högby.
men alla har förändras så jävla mycket.
ingen är sig lik.
och det är så jävla synd.
jag saknar havdhem så jävla mycket, har mer en miljontals minnen därifrån.
njut verkligen av sista tiden så gott de går.
för jag kommer ihåg själv hur det var...
Postat av: JENNY
awsome bra skrivet ! njuuut och ta vara nu av det sista halvåret med klassen! :)
Postat av: Emelie
Gud vad bra du är på att skriva! Sitter här och gråter för jag själv minns hur jävla underbart allt var i Havdhem, sammanhållningen i klassen och alla underbara lärare! Vem älskar inte att reta Dag med fåniga ramsor om hans namn till exempel? ;) och idrotten med Petter var helt klart det bästa på hela veckan!
De vackraste minnena man har kommer från åren i Havdhem... Ta verkligen vara på den sista tiden, förjävligt nog så kommer den ju inte tillbaka :(
Postat av: Vendla
Du e fin du! <3 Önskar att jag kunde säga samma sak om min nuvarande klass o lärare.....
Men jag håller prec med, Havdhem ÄGER!! <3 ;)
Postat av: Unni
fyfan vad bra skrivet hjärtat ! ni verkar vara den bästa klassen. önskar att jag också hade haft det... men men... åhh asså tänk om jag hade gått i din klass haft all minnen med er ja allt det där som du skrivit om. vill också gå i din klass... (: älskar dig ! <3
Trackback
